Tonåringar
Oroligheter, knivdåd, rån, misshandel och i värsta fall mord.
Dagligen läser vi nyheter om hemskheter som händer i världen, i vår närmsta närhet.
Allt som oftast handlar det om våld mot barn och ungdomar utfört av andra barn och ungdomar.
Klimatet har blivit tufft och våldet har blivit grövre.
Om jag förstod hur det var att vara förälder när barnen blev så stora att de rörde sig utanför närområdet, stannade ute senare på kvällarna osv osv, ja då vettesjutton om jag hade haft 10 ungar 😂
Med GAD som bland annat innebär att jag går omkring med en ständig oro och katastroftankar gör det denna tid näst intill traumatiskt. Att dem växer och vidgar sina vyer är allra mest en fantastisk utveckling. Men den ständiga oron "vem möter dem idag?", "kommer de hem helskinnade?" Och liknande frågeställningar, är påtaglig.
När man sitter med sitt nyfödda barn på bröstet kan man inte riktigt se den där naiva tonåringen framför sig 😂 när man väl sitter där med tonåring blir man snabbt gråhårig, men det gör lixom ingeting eftersom man har en konstant känsla av att vilja slita av sig håret och vrida nacken av ungen. Irritation, hopplöshet, gränssättande har aldrig varit så vanligt som med en tonåring i sin närhet.
Ändå är oron större än något annat när de är iväg, rädslan att inte få återgå till den där halvkaotiska vardagen man ändå njuter av att leva i och framförallt kärleken som svämmar över.
Herrejösses vilken omställning det är när ens lilla gulliga barn vaknar upp som uppkäftig tonåring som plötsligt går sin egen väg. Men trots omställningen så växer kärleken mer och mer för var dag som går ❤️
