Det skulle ha varit du...
Mitten av augusti närmar sig och med det skolstart.
Tillbaka till vardagen för så många utav oss, det där välkända och lite mer strukturerade än det som varit under sommaren. Skitjobbigt men samtidigt så ofantligt skönt.
Redan nu börjar det trilla in bilder på folk som följer sina barn till den allra första skoldagen.
Dagen av stolthet, spänning och så himla många känslor. Det verkligen lyser om både barnen och föräldrarna på dessa bilder.
Jag brukar älska det.
Men i år, i år gör de bara ont.
Jag är otroligt lycklig för alla de föräldrar som får uppleva detta speciella tillfälle nu och framförallt för alla de barn som går sin första skoldag med magen full av fjärilar.
Hos mig är fjärilarna döda och såret i mitt hjärta gör sig mer påmint än på länge.
Just nu borde jag vara ute och shoppa ryggsäck, skolkläder och allt annat som hör skolstarten till.
På tisdag borde jag gå hand i hand med dig på skolvägen, träffa dina klasskamrater, din lärare och se dig ta ett kliv mot ett nytt stort kapitel i ditt liv.
Jag borde.... Istället går jag till jobbet den dagen och drar igång ljudboken i mina öron och låtsas att det är en dag, precis vilken dag som helst. Egentligen är det just det för mig just nu, vilken dag som helst.
Men det borde ha varit en av de största, finaste och stoltaste dagarna i mitt liv.
På tisdag 16/8 skulle du ha börjat förskoleklass här i morgongåva skola. Men livet blir inte alltid som man vill och önskar. Ibland är det så ofantligt jäkla smärtsamt.
Men ibland är det också väldigt fint, just nu väljer jag att minnas tiden för 6 år sedan, en av de finaste tiderna i mitt liv. Glada barn, glada vuxna, underbar bebis. Tiden innan det livet ändrades <3
