När livet tar rätt riktning
Jag är undersköterska men har ledsnat på vården.
Istället har jag städat ett tag och trivts bra med det, gå i min egna värld och lyssnat på ljudböcker.
Nu började ändå längtan infinna sig igen, den där längtan att arbeta med människor, men ändå vill jag inte tillbaka till vården.
Vad gör man nu?
Jag kom fram till att jag vill göra något nytt. Något nytt där jag kan utvecklas eftersom jag älskar att utvecklas. Något där jag får arbeta med människor men på ett annat sätt än i vården. Barn, ungdomar, bebisar, föräldrar... Ja hjärnan gick på högvarv. Jag har en tanke om utbildning men vill samtidigt arbeta.
När detta jobb dök upp kändes det som det var menat. Något, för mig, helt nytt men ändå kände jag direkt att "detta vill jag verkligen göra, det kan leda mig på rätt väg" och det är just så det känns, som att ödet lett mig till rätt väg. Nu är det bestämt och en tid framöver kommer jag vikariera i svenska kyrkan.
Leda barn- & ungdomsgrupper, föräldracafe och dessutom ha hand om kyrkans stickcafe!
Det kändes som ett stort steg, väldigt nytt och aningen skrämmande för mig, men nu när jag landat känns det SÅ rätt och SÅ roligt. Jag har hittat "min plats".
Det blir en rolig höst men nya härliga äventyr och jag hoppas att jag, tillsammans med er, kan skapa ett fantastiskt föräldracafe och underbara barn- & ungdomsgrupper.
Har ni kanske superba ideer om vad vi kan hitta på? Välkommen med förslag:)
