Vem är jag?
Jag minns så väl när en person bad mig göra en uppgift, en uppgift som gick ut på att berätta vem jag är.
Inte att jag är en fru eller flerbarnsmamam utan vem är JAG.
Just där och då kändes uppgiften så jäkla svår. Att sitta och berätta om sig själv, som ett hyllningstal till sig själv.
Nu börjar mycket rulla på och jag börjar förstå att man FÅR hylla sig själv, man FÅR vara nöjd och stolt över sig själv även om man inte slutfört en juristexamen, tjänar 50 000 per månad och lever det "perfekta" livet i andras ögon.
Jag tror på att vi alla är bra på olika vis och de flesta människor KAN tilldelas någon form av hyllningstal.
Samma person gav mig hens syn på vad jag är för person och det gjorde mig så otroligt stolt över mig själv och fick mig att inse sådant jag tidigare själv skjutit undan och kanske till och med förminskat mig själv för.
Så vem ÄR egentligen Sanna?
Jag är såklart 11-barnsmor och i det även tvillingmamma och änglamamma. Jag är en krigarmamma och ser alltid, alltså alltid, till mina barns bästa och formar min vardag efter det. Jag glömmer ofta mig själv för att jag sätter mina barn först. Jag kastar ibland bort andra relationer för att de tar för mycket från mig och mina barn.
Det är en stor del av mig och något jag valt att vara och trivs otroligt bra i, men det är inte riktigt grunden i "Jaget".
Jag ÄR en social, positiv och kreativ person.
Jag är en person som ibland kan verka tyst och tillbakadragen men är snarare den där som gärna läser på/begrundar saker och ting och bildar mig alltid en egen uppfattning om saker, personer osv. Aldrig skulle jag döma en person utifrån ett rykte.
Jag är en väldigt kreativ person och är faktiskt rentutav skicklig på det jag ser till att ta mig för. Jag ger mig in i saker och ting med en målfokuserad blick och bestämmer mig för att göra mitt absolut bästa. Jag ger både själ och hjärta till det jag tar till mig. Det får bära eller brista men har jag gjort mitt bästa har jag gjort vad jag kan.
Jag har mycket i mitt liv. Jag har alla mina barn, jag har mycket negativa upplevelser som fyller min tillvaro med sin närvaro och tro mig det fyller på ganska bra. Jag står fast vd mina principer men ändå med öppna ögon. Jag kan se andras sidor och åsikter i saker och ting. Men jag slåss för det som är rätt enligt lag, moral och förnuft och det gör jag oavsett vad andra har för tankar och åsikter om detta. Att stå på mig i mina åsikter och värderingar är viktigt för mig samtidigt som det är viktigt att inte förminska de som har en annan åsikt.
Men jag prioriterar samtidigt min egen framtid vid sidan om allt det. Trots att jag skulle gå genom eld för de andra i min närhet så låter jag mig själv ta plats. Jag ger mig själv möjligheten att göra det jag vill med mitt liv.
Trots att andra säger att jag tar på mig för mycket väljer jag att se vad jag mår bra av, vad jag vill och vad jag tänker. Jag har en utstakad väg och den följer jag trots de hinder och gropar som kommer på vägen.
Jag är inget helgon, jag har mina dåliga dagar, så är det för alla. Och utan dessa stunder, skulle vi nog heller aldrig se och uppskatta det andra.
Jag ÄR bannemig ganska jäkla bra och det är jag för att jag är JAG.
Vem är DU?
